GIS ur ett arkeologiskt perspektiv
Inom Arkeologi har dokumentation av rumsliga förhållanden hos exempelvis fyndmaterial alltid utgjort en viktig grund för att tolka och rekonstruera förhistoriska förhållanden och användning av rummet. Arkeologer korrelera ofta den arkeologiska informationen med annan information (jordarter, miljövariabler etc.). På många sätt är Arkeologi därför ett närmast perfekt område för GIS-tillämpning.
Inom kulturmiljövården utförs idag i princip all dokumentation med hjälp av digital utrustning, såsom GPSer, totalstationer och digitalkameror. Genomslaget för digitala tekniker såsom GIS har förändrat såväl fältarkeologi som den arkeologiska forskningen.
GIS-analyser inom arkeologin: Ett exempel på vanligt förekommande GIS-analyser inom arkeologin är Visibilitetsanalyser. Visibilitet kan antas ha haft betydelse för t.ex. lokalisering av lokaler och försvarsanläggningar. Gravfält anses ha anlagts på platser med särskilda visibilitetsförhållanden. Man kan även tänka sig att man kunnat kommunicera över stora avstånd om intervisibilitet funnits. Undanskymdhet kan också vara en kvalitet under vissa omständigheter: Under perioder präglade av konflikter och otrygghet kan man ha flyttat boplatserna till positioner med låg synlighet, men varifrån man samtidigt själv hade god översikt. En annan analysteknik som flitigt utnyttjas inom arkeologin är kostnadsyts-beräkningar där varje cell tillskrivs ett kostnadsvärde baserat på faktorer som lutning och terräng. Genom att summera kumulativa kostnader för rörelse över ett digitalt kostnadslandskap – kan man försöka rekonstruera sannolika kommunikations- och transportsleder.
Visualisering av förhistorien: När det gäller kulturlandskapets utveckling är inte minst odlingslandskapets framväxt, ”avskogning” och ”öppning” av landskapet en påtaglig transformering som lämpar sig väl för visualisering med GIS-(inte minst s.k. TGIS, eller Tids-integrerande GIS) teknik. I mångt och mycket handlar arkeologin om historiska förlopp, tidsdimensionen är därför central. Istället för att skapa ögonblicksbilder kan man alltså sträva efter att illustrera utveckling över tid, t.ex. genom animering. När det gäller Västsverige har en TGIS-modell över det västsvenska landskapets framväxt från istidens slut, för ca. 12500 år sedan till nutid skapats.
LiDAR: En viktig utveckling under de senaste åren är förbättrad kvalitet och tillgänglighet hos LiDAR-data.
Stora potential finns för att använda LiDAR-data som samlats in för andra ändamål, för att lokalisera arkeologiska lämningar i miljöer med låg tillgänglighet och tät vegetation, liksom i skyddade områden som Nationalparker och Naturreservat. Utöver sin stora betydelse för arkeologisk forskning i denna typ av miljöler kan LiDAR-tekniken också underlätta skyddet av fornlämningar om deras belägenhet och utbredning kan registreras utan omfattande och dyra fältarbeten. Förekomsten av fornlämningar i området så som Amazonas stärker ytterligare argument för att skydda dessa miljöer.
I Amazonas och många andra delar av världen gör den omfattande geografiska utsträckningen och svåra terrängen i dåligt undersökta regioner omfattande arkeologiska mätningar och utredningar opraktiska. Utan tvekan kommer fjärranalys att spela en nyckelroll för att förbättra kunskapen om dessa regioners historia.
Mer att läsa:
https://www.raa.se/kulturarv/arkeologi-fornlamningar-och-fynd/dap-digital-arkeologisk-process/
http://www.time-travels.org/
https://www.tandfonline.com/doi/full/10.1080/00934690.2017.1417198
Göteborgs Universitet, Inst. För Historiska Studier
Kontaktperson: Per Stenborg, Docent vid Göteborgs Universitet, Inst. För Historiska Studier
Email: per.stenborg(at)gu.se
